Granngemenskap

8. Fördjupa: Gå vidare i er organisering

INTRODUKTION

Sveriges historia präglas av ett starkt föreningsliv och en stark folkrörelse. Vi har organiserat oss för att påverka samhällsutvecklingen inom en lång rad frågor, framför allt kopplade till rättvisa och social hållbarhet. Mycket av sådant som vi tar för givet idag har vi faktiskt folkrörelsen att tacka för – från allmän och lika rösträtt till föräldrapenning, fem dagars arbetsvecka och betald semester!

Att organisera sig och delta i civilsamhället och föreningslivet fyller därmed en fundamental demokratisk funktion – tänk på alla organisationer som kämpar för reproduktiva rättigheter, människor på flykt, miljö- och funktionsrättsrörelsen.

Föreningslivet och folkrörelsen är också forum för gemenskap, glädje och socialt sammanhang! Att spela fotboll i ett korpenlag eller delta i en kulturförening är också en del av folkrörelsen och föreningslivets kärna: en plattform för gemenskap, utbyten mellan människor, mänskliga möten och organisering!

Genom föreningslivet har vi en tradition av att organisera oss för att påverka saker, inte minst våra närmiljöer. Ibland handlar det om rent lustfyllda grejer, som sport och kultur, och ibland handlar det om att vi har identifierat ett problem – som för få grönområden, för höga hyror eller rasism och diskriminering – och gått samman för att lösa det problemet. Det finns många sätt att göra skillnad och driva förändring på. Några exempel är att demonstrera, skriva medborgarförslag, gå ut med namnlistor och skriva debattartiklar. Allt detta är olika former av organisering, opinionsbildning och aktivism.

I den här delen av handboken lär ni er mer om att organisera fler än bara era grannar, och att tänka i ett större perspektiv. Vi som bor nära varandra har gemensamma intressen som vi ska ta tillvara på. Men vi behöver kunna lyfta blicken och tänka större för att uppnå en strukturell förändring som påverkar fler!

Psst! Förmågan att engagera sig politisk eller organisera sig är som en muskel som vi behöver träna upp. Börja enkelt och fortsätt sedan bygga upp den muskeln! Det bästa är när vi är många som hjälps åt, då minskar risken för att ett fåtal personer tar på sig för mycket och bränner ut sig direkt.

När vi organiserar oss tillsammans får vi en bättre förståelse för våra medmänniskors olika behov och perspektiv. Bygg rörelser underifrån (alltså utifrån era egna faktiska behov) för att förändra lokalområdet och samhället till det bättre. En riktlinje att ha med sig är att organisering är bäst när vi inte gör saker åt andra för någon annans skull, utan med varandra och för varandras skull.

Genom organisering kan du:
● Påverka ditt lokalområde.
● Lösa lokala problem tillsammans med andra.
● Skapa nya gemenskaper!

Gör det som känns möjligt, men våga be om hjälp att göra något som känns svårt. Ni kan prata med och samarbeta med hyresvärden, grannhus, kommunen, kulturhus, bibliotek, studieförbund och lokala föreningar för att se till att det ni vill göra förverkligas!

Organisering har också en hälsoaspekt. Forskning visar att när vi har ett bra socialt nätverk bidrar det till lägre dödlighet, mindre risk för sjukdom och bättre självskattad hälsa.

1. Genomföra projekt

Kanske vill ni göra något som involverar fler än just de närmaste grannarna. När ni går samman för att organisera er kan ni göra det med lösa ramar, ni måste inte ha formella dokument för det ni ska göra. Men det kan vara hjälpsamt att genomföra projekt i beprövade former, här är några förslag:

● Gå med i en befintlig lokalförening: Ibland kan det hjälpa att organisera sig med en struktur som är beprövad och ofta fungerar bra för föreningar. Sök upp olika föreningar i din kommun. Ni kan också gå till närmsta Folkets hus eller ABF-avdelning, så kan de hjälpa er att hitta olika föreningar. Kanske hittar ni en förening att bli medlem i och kan börja ert engagemang direkt!

● Genom din hyresgästförening eller bostadsrättsförening: Om ni bor i en bostadsrättsförening kan ni alltid skicka in motioner/förslag inför ert årsmöte. Ni kan föreslå klimatanpassningar i huset, gemensamma förråd eller att öppna upp innergården till närmaste grannarna. Liknande projekt och aktiviteter går att genomföra om ni har en hyresgästförening.

● Folkets hus, Folkets parker och Folkets bio: Riksorganisationen Folkets Hus och Parker, genom sina cirka 500 medlemsföreningar, driver mötesplatser där allt från politisk aktivism till nöje tar plats. Med en mångfald av anläggningar och verksamheter kan föreningar som medlem skapa möjligheter för människor i hela landet att mötas och ta del av kultur evenemang med stöd från riksorganisationen. Likaså är Folkets Bio en ideell kulturförening med egna biografer som skapar visningsmöjligheter för film som produceras utanför de stora filmbolagen. Som förening går det att öppna en egen biograf och anslut den till Folkets Bio för att få stöd av riksorganisationen.

● Starta en förening: Genom att starta en ideell förening blir det enklare att sätta upp och hålla er gemensamma riktning via era stadgar. Ni får ett organisationsnummer och kan ansöka om bankkonto, vilket möjliggör att söka pengar från stiftelser och projektmedel. Ni får en styrelse som ges formellt mandat till olika arbetsuppgifter, vilket i grunden är till för att säkerställa att makt och ansvar fördelas demokratiskt och inte informellt eller utan beslut. Ni avgör själva vad som fungerar bäst för er! Om ni vill veta mer om att starta och driva en förening kan ni läsa här. Ni kan också kontakta ett lokalt studieförbund, t.ex. en ABF-avdelning, så berättar de mer!

2. En deltagande demokrati

Granngemenskap är ett sätt att organisera grannar och de ni bor närmast, det vill säga ditt lokalsamhälle. Vi är övertygade om att samhället går att påverka och förändra, och att vi måste göra det nerifrån och upp. En verkligt delaktig demokrati innebär att vi kan påverka samhället varje dag, året runt – inte enbart när vi går till valurnorna var fjärde år.

Istället för att se politik som reformer som politiker ska genomföra, ser vi på politiken som ett verktyg för folket. Det är genom politisk organisering och genom att vara engagerade och delaktiga som invånare som vi kan skapa det lokalsamhället vi vill ha. Som exempel kan vi påverka en lokal budget genom det kommunala styret. Vi kan också påverka förhållandet mellan privat och gemensamt ägande.

Ett exempel på hur man kan arbeta med demokratifrågor är genom det som kallas för municipalism eller kommunalism (från engelskans municipality, kommun). Det är en global rörelse. I spanska städer som Barcelona och Madrid arbetar man aktivt med att stärka demokratin genom att sätta gemensamma mål som olika rörelser, organisationer, partier och invånare kan samlas kring. Nyligen släpptes en svensk utgåva av boken Orädda städer som bygger just på denna praktik. Dessa rörelser fokuserar bland annat på att feminisera politiken (d.v.s. att få en större representation av kvinnor i politiken, genomföra feministisk politik och förändra sättet vi ser på den politiska kulturen och våra relationer till varandra8), stå upp mot extremhögern, skapa icke-statliga institutioner, en radikal demokrati i kommunstyret, återkommunalisering av grundläggande samhällsfunktioner som tågnät samt att skapa fler allmänningar.

En annan metod som fokuserar på medborgarnas egna initiativ, delaktighet och styrkor är ABCD-metoden, som betyder “Asset Based Community Development” (förmågebaserad platsutveckling på svenska). En av de grundläggande principerna i ABCD-metoden är att fokusera på det som fungerar och är starkt, istället för det som är ett problem (“build on what’s strong, not what’s wrong”). Det innebär att fokusera på och utgå ifrån individens styrkor när man organiserar sig. Ett exempel kan vara att många flyttar in och ut i ett område. Istället för att se det som ett problem som försvårar långsiktiga relationer, väljer man att fokusera på styrkan i att många människors kompetenser och drivkrafter kommer till nytta i områdesorganiseringen.

Tänk på: alla ska inkluderas i en deltagande demokrati. Problematisera vad medborgarskap är. Även papperslösa eller människor i asyl ska kunna organisera sig i sitt lokalområde. Det är en mänsklig rättighet. Alla människor har rättigheter vi ska värna!

Att organisera underifrån är en politisk strategi där det finns många olika metoder och verktyg att tillgå. Mycket av aktiviteterna i den här delen fokuserar på just hur vi kan decentralisera makt och skapa en mer deltagande demokrati.

3. Frigörande pedagogik

När vi organiserar oss så lär vi oss samtidigt. Därför är det bra att fundera på vilken pedagogik och vilka metoder vi använder när vi är i dessa processer tillsammans.

Vad är pedagogik? Pedagogik är hur man lär ut eller hur vi lär oss.

Paulo Freire var en brasiliansk pedagog som menade att lärande och bildning antingen kan A) frigöra människor eller B) upprätthålla rådande system. Vi vill att utbildning ska frigöra människor! För att organisera sig på ett sätt som kan frigöra människor och förbättra samhället är det bra att tänka på vilken typ av pedagogik vi använder.

  • Hur samtalar vi som grannar, som förening eller som grupp?
  • Hur lär vi av varandra?
  • Vems röst hörs eller tystas?
  • Förstår vi våra egna och andras livssituationer och perspektiv?

För att arbeta medvetet med dessa frågor kan vi använda oss av Freires metoder. Han såg sina elever som människor som hade kunskaper, erfarenheter och förmågor som ska tas tillvara på.

Dessutom var självreflektion och analys en viktig del i den frigörande pedagogiken, varje elev skulle bli medveten om sitt sammanhang och samhället. Här får människor träna på att identifiera olika förtryckande situationer och ta reda på grundorsaker till samhällsproblem. Detta medvetandegörande är frigörande och har en stor potential att leda till förändring.

Freire menade att det inte räcker för människor att studera världen. Utan människor har också ett ansvar att agera för att skapa en mer rättvis värld. Det tror vi också! Freire kallade sin metod för “frigörande pedagogik”.

I frigörande pedagogik:
● Ser vi på människan som en tänkande, kompetent varelse.
● Delar alla med sig av sina kunskaper och erfarenheter.
● Reflekterar alla kring sin egen situation och kring samhället i stort.
●Tror vi på människans vilja att utvecklas och lära sig på sina villkor.
● Lär sig alla av varandra genom dialog och samtal – även ledaren/läraren!
● Gör vi handlingar som är medvetna, vilket kallas för ”praxis”.
● Lär vi oss att förändra samhället!

Vill ni läsa mer om frigörande pedagogik? Då rekommenderar vi Paulo Freires “De förtrycktas pedagogik”. Ni kan också läsa bell hooks “Teaching to transgress – education as the practice of freedom” som tar avstamp i och utvecklar Freires teorier.

4. Antirasistiska perspektiv på granngemenskap

Många organisationer jobbar redan för att skapa mer jämlika, rättvisa samhällen. En av dem är Tamam – Vänskap Utan Gränser. De står bakom handboken Rättvis organisering som kan ge er grupp verktyg och metoder för att arbeta inkluderande och antirasistiskt.

Tamam skriver att: “Rasismen är strukturell vilket innebär att den genomsyrar hela samhället och alla personer som ingår i samhället, även oss som identifierar oss som antirasister.”

I samhället ges vissa människor en naturlig plats. Vissa har automatiskt en större tillgång till föreningslivet, bostäder, information och resurser – samtidigt som andra exkluderas. Vi behöver förstå vilka normer och materiella strukturer som existerar i vår förening, vårt bostadsområde eller i vår granngemenskap och hur effekten av upprepningen av val och beslut som görs över tid, formar gruppen exempelvis i hur resurser ska fördelas, vad gruppen gör och för vilka den är en naturlig plats.

Det kan vara till exempel att bli stoppad och visiterad av polisen, att folk på bussen tittar konstigt eller misstänkliggörande på en, att inte få öppna bankkonto till sin nystartade förening eller att inte tas på allvar i olika sammanhang, från skola till arbetsplatsen. Det kan också handla om att andra nedvärderar ens erfarenheter, kunskaper och förslag eller att personer helt enkelt provoceras av vissas deltagande på grund av att det är normavvikande.

Att vara svart i ”den vita världen” är att inte få ta plats utan att vändas tillbaka mot sig själv. Att förminskas, medan andra förlängs och möjliggörs.

Föreningen Tamam menar att vi i ett postkolonialt samhälle bär på koloniala och rasistiska tankemönster som stärker känslan av “vi och dom”.

Tamam skriver att: “Detta vi och dom definierar vilka som anses vara “svenskar”, vilka som har rättigheter som ska skyddas och vilka som ska ges möjligheter.”

Här behöver vi som människor och i de former vi organiserar oss vara inkluderande, och arbeta för att motverka detta tänkande.

Några frågeställningar, med inspiration från Rättvis organisering, som er grupp kan diskutera:

  • Vem är den genomsnittliga personen som deltar i era aktiviteter/er gemenskap?
  • Vilka är de externa faktorerna (bortom er kontroll) som leder fram till att den typiska deltagaren har de egenskaper ni kommit fram till?
  • Hur, genom era egna beteenden och rutiner, bekräftar eller utmanar ni idén om hur den typiska deltagaren ska vara? Finns det till exempel oskrivna regler eller rutiner i er grupp/projekt/förening som gör det svårare för vissa personer att engagera sig?
  • Varför tror ni att normerna ser ut så i er grupp/projekt/förening?
  • Vad är gemensamt för personer med makt i er grupp/projekt/förening och hur har de fått den makten?

Utifrån svaren, vilka maktstrukturer behöver ni arbeta med för att få en större mångfald? Rasism, heterosexism och andra system av fördomar och förtryck överlappar varandra och flätas samman. De förstärker varandra och påverkar oss alla på ett eller annat sätt. Dessa strukturer påverkar vem som kan ta plats och förändra. Det är först när vi blir medvetna om det, som vi också kan göra annorlunda!

5. Vems är staden? – om segregering och gentrifiering

Det senaste decenniet har det blivit vanligt att jobba med olika former av grannsamverkan i lokalsamhällen och bostadsområden. Dessa metoder handlar ofta om att förebygga brott, bland annat genom övervakning och kontroll, där boende och verksamheter i ett område samverkar med väktare, ordningsvakter och polis.

Den form av granngemenskap som vi vill sprida genom den här boken ser vi som en motmakt till denna form av grannsamverkan. Vi vill hjälpa lokalsamhällen att samarbeta med varandra, och att föreningar och människor går samman och förbättrar området för de som bor där, tillsammans med de som bor där.

I grannsamverkan används grannars organisering för att kontrollera eller övervaka områdets boende och andra människor som rör sig där. Det riskerar att stigmatisera eller kriminalisera de som inte “passar in”, samtidigt som det uppmuntrar civilsamhället och de boende att agera som polisens förlängda arm.

Även om intentionerna kan vara goda, kan konsekvenserna bli något man inte först tänkt sig. Som ett exempel kan ökad övervakning och kontroll skapa ökad otrygghet för den som rasprofileras eller utsätts för våld av polisen. På samma sätt är stängda portar inte trygga för den som är hemlös och socialt utsatt.

Granngemenskap (som vi valt att kalla det) skiljer från den vanliga definitionen av grannsamverkan. Granngemenskap ska skapa trygghet för alla, och bygga på att vi tar hand om varandra.

Om de insatser vi gör för att skapa trygghet inte strävar efter att inkludera alla människor, med olika förutsättningar och behov, så är det en falsk trygghet där vissa människor kommer stigmatiseras och stängas ute.

White flight: Det finns forskning som visar att när ett område bebos av mer än 5-10 % med utomeuropeisk härkomst, flyttar vita personer därifrån.

Med detta i åtanke bör ni som grupp diskutera och reflektera kring effekterna av de aktiviteter ni gör i er granngemenskap.

Exempel: genom att rusta upp och förbättra i ert närområde blir det mer attraktivt. Då kan er hyresvärd höja hyrorna, vilket gör att några grupper inte kan bo kvar. Istället flyttar mer ekonomiskt starka grupper in. En bra intention som att få en trevligare närmiljö kan leda till gentrifiering*.

*Gentrifiering är ett begrepp inom stadsplanering som beskriver hur en statushöjning av ett område innebär att ekonomiskt svagare människor trängs ut.

Det finns ingen enkel lösning på hur vi kan motverka gentrifiering inom kapitalismen. Det är tvärtom inbyggt i strukturen för kapitalet att hela tiden vilja öka vinsten och göra allt till varor som går att köpa. Det är därför viktigt att ni som grupp är medvetna om vad gentrifiering är och på vilka sätt ni själva kan motverka det och se till att er organisering inte används mot er. En aktivitet kan vara både positiv och destruktiv på samma gång. Det viktigaste är att ni ser till att den organisering ni gör inte blir utnyttjad av kapitalet/företagen, så att de kan tjäna pengar på er organisering och era projekt.

Det är absolut inte är fel att förbättra sitt område. Men vi måste vara medvetna om att det kan få oväntade konsekvenser, som vi ska vara beredda på och försöka motverka. Ha det i åtanke och gör en analys av era aktiviteter!

Frågor ni kan ställa er:

  • Vilka bor här? För vilka är den här aktiviteten/organiseringen?
  • Vilka människor syns inte och kan inte vara med? Hur inkluderar vi dessa personer?
  • Vem “vinner” på den här aktiviteten? Är det de boende, föreningar eller privatahyresvärdar/företag? Vad är resultatet/konsekvensen på lång sikt?
  • Hur kan vi motverka segregering och gentrifiering genom vår organisering?

Exempel: Ni arbetar hårt för att förbättra miljön i ert bostadsområde, gör det grönare, trevligare och bättre att bo i. Då är det bra att samtidigt driva ett arbete i bostadsföreningen för att hyrorna inte ska höjas, eller för att kommunen ska hjälpa er i ert arbete genom att bidra med resurser till ert arbete.

Motverka gentrifiering

Mycket i den här handboken fokuserar på sociala och trevliga aktiviteter. Men ett av våra syften med lokal organisering behöver vara att ge människor verktyg, mod och inspiration att engagera sig mer, även på ett strukturellt plan.

  • Organisera er inom staden och ta tillvara på de politiska strategier som finns. Ni kan gå till stadshuset och kommunen och ställa krav. Som exempel att er kommun får förköpsrätt på nya bostäder.
  • Om ni bor i en bostadsrättsförening är det viktigt att tänka på gentrifiering och utträngning av människor. Måste ni inte renovera lägenheterna, gör inte det. Måste ni inte ”snygga till” entrén, gör inte det. Då höjer ni inte heller värdet på lägenheterna och bostadshuset.
  • Om ni bor i en hyresgästförening: organisera er mot renovräkningar (att hyresvärden tvingar er att renovera lägenheten, för att sedan chockhöja hyran).
  • Låta alla människor få finnas och ta plats. Det gäller även gatumusikanter, gatuförsäljare, människor som måste tigga m.fl. Området och gatan är er – tillsammans!
  • Fundera på vad som är estetiskt och vad som är ett hinder. Ni behöver inte felanmäla varje klistermärke och klotter. En teori som populariserats är “Broken window theory” som påstår att om man ser till att allt i ett område alltid är lagat, rent och helt så sjunker brottsligheten. Den teorin har visat sig vara felaktig.
  • Stötta den socialt utsatta. Statistik visar att de vanligaste källarinbrotten görs av personer som är socialt utsatta på olika sätt. Det kan vara personer i missbruksproblematik eller som är hemlösa. Om en socialt utsatt person sökt skydd i er förening, t.ex. i en källare, behöver den hjälp av samhället. Om ni har möjlighet, prata med personen och fråga hur ni kan stötta. Det är kommunens ansvar att hjälpa socialt utsatta människor. Ni kan erbjuda att ringa Socialtjänsten eller ta fram information om var det finns akutboende, mat eller andra platser där personen kan få stöd.
  • Ring inte polisen. Ibland kan det kännas som en enkel lösning att ringa polisen. Om ni ser personer som till exempel kissar vid er port eller säljer droger utanför staketet. Men många människor riskerar att råka illa ut i kontakt med polisen. Polisen använder våld mot personerna, som också dras in i en rättsapparat. Fråga er först om beteendet stör er eller om ni kan tolerera att det existerar. Vissa saker kan vi låta vara. Fråga sedan vilken alternativ lösning som finns. Det kanske handlar om att erbjuda hjälp att ta sig hem för den som är påverkad, eller att be någon att ställa sig där det inte är så mycket människor eller barn i omlopp. Kom ihåg att mänskliggöra varje person och bemöta den med respekt – även när ni tycker att den gjort fel.
  • Motverka övervakning och kontroll. Det är viktigt att vi värnar om varandras integritet och frihet. Det är inte är lagligt att sätta upp en kamera i bostadshuset. Det regleras av dataskyddsförordningen (GDPR) och Integritetsskyddsmyndigheten. Att sätta upp en kamera leder till flera konsekvenser. Det skapar misstänksamhet och sprider rädsla hos de boende i området. Helt plötsligt finns en fiende, det skapas ett “vi och dom”. Istället för att använda skrämseltekniker som övervakning, ska vi bygga trygga och inkluderande granngemenskaper – som denna handbok hjälper er med!

Föreningar ni kan vända er till för att få hjälp:

6. Kollektivt/gemensamt ledarskap

Det är viktigt att tänka på hur vi arbetar tillsammans. I den här boken pratar vi mycket om att organisera sig i nya former, där jämlikhet, delaktighet och icke-hierarkiska arbetssätt får ta plats. Det kräver bra kommunikation, tydliga mål, tillit, öppenhet, tålamod och generositet och ödmjukhet.

Att organisera sig på andra sätt än de traditionella och hierarkiska betyder inte att rollfördelningen och ansvaret ska vara otydligt. Tvärtom! Makt ska fördelas jämlikt och det ska finnas strukturer för allas lika möjlighet att delta och komma till tals.

Informell och formell makt:
Jo Freeman har skrivit om organisering i “The tyranny of structurelessness”. Freeman menade att den person som svarar “nej” på frågan om det finns en ledare i gruppen, nästan alltid själv är ledare i gruppen. Makt och ledarskap sprids lätt informellt, alltså utan att ha beslutats om demokratiskt inom gruppen. Därför ska vi se till att alltid besluta om vem som ska göra vad och när.

Besluta om:

  • Vem som har ansvar för vilka arbetsuppgifter
  • Vem som har tillgång till vilka resurser (konton, inlogg, kunskaper etc.)

Reflektera kritiskt tillsammans över vilka informella och formella maktstrukturer som finns eller som kan uppstå i er grupp.

Bergstoppar av ledare

Istället för att ha en ledare, menar Freeman att vi ska försöka ha många bergstoppar av ledare. Ledarskap är något vi alla kan göra och dela på. Diskutera vilka roller och funktioner som behövs när ni jobbar för er granngemenskap!

Att turas om med arbetsuppgifter och ansvarsområden är ofta ett bra sätt för att alla ska få en chans att förstå och lära sig, dela på ansvaret och känna ett ägandeskap över er färdriktning. Det är också bra att dela och rotera på uppgifter eftersom er organisering då inte blir beroende av en specifik person. Istället blir organisationen självbärande. Se till att information och kunskap inom er grupp når alla – inte bara ett fåtal.

Några egenskaper som är viktiga när man har en ledande roll:

  • Tolerera att människor är och fungerar på många olika sätt.
  • Se potential i alla människor.
  • Lyssna mest på den som i dagsläget står längst bort från makt och inflytande.
  • Var öppen för att andra delar sina synpunkter och ger kommentarer.
  • Fördela ansvar och be om hjälp.
  • Stötta varandra. Ge stöttning, be om stöttning!

Var intresserad av hindren och vad ni kan lära av svåra situationer. Den person som har en ledande roll ska inte tänka åt eller utan gruppen. Tänk på Freires frigörande pedagogik: ni som ledare ska tänka med gruppen och möjliggöra gruppens tänkande.

Arbetsuppgifter

Gör gärna något ni ännu inte kan, det är nyttigt att vara ny och oerfaren i en roll eller uppgift ibland! Försök skapa en kultur där det är okej att saker tar sin tid, kanske behöver göras om och göras igen. Höj blicken och se helhetsperspektivet. Vi ska inte ska tävla och konkurrera mot varandra utan vi bygger en starkare gemenskap genom att ge varandra utrymme att utvecklas, testa och lära sig. Ha rullande schema på olika funktioner!

Vid ett möte, låt olika personer:

  • Leda möten.
  • Anteckna.
  • Fixa fika.
  • Hålla koll på tiden.
  • Ta socialt ansvar genom att t.ex. se till att alla har en stol att sitta på, fylla på vattenkannan eller hälsa en ny person extra välkommen.

Andra vanliga arbetsuppgifter vid organisering:

  • Uppdatera sociala medier och hemsida.
  • Städa och se efter en lokal.
  • Söka pengar eller ansvara för bokföring.
  • Handla och laga mat.
  • Hålla workshops och studiecirklar.
  • Socialt ansvar och omsorgsarbete.

Inget ledarskap

Det kan vara värdefullt att helt strunta i ledarroller vid vissa tillfällen. Det kan vara för att en annan typ av samtal ska kunna utformas, andra erfarenheter få ta plats eller beslut fattas utan att någon håller i taktpinnen.

7. Omsorgsarbete

I boken Allt vi inte ser konstaterar författarna att kvinnor utför mycket mer osynligt arbete, både på arbetsplatsen och i hemmet. Samma strukturer gäller också vid organisering till exempel i föreningar.

Mycket av det osynliga arbetet handlar om omsorgsarbete. Det kan vara att köpa och duka fram fika inför varje träff, ta initiativ till att städa lokalen med jämna mellanrum eller ta ett stort socialt ansvar för både gruppens dynamik och den enskilda individens välmående. Vem ser till att det alltid finns toalettpapper? Vem stannar kvar sist för att städa och låsa lokalen?

Omsorgsarbete är ett viktigt arbete i organisering och engagemang – så se till att dela på det.

Tre tips:
1. Var smarta med er tid och energi,
2. Ta hand om den fysiska och emotionella hälsan tillsammans.
3. Bygg upp långsiktiga och hållbara strukturer och relationer inom gruppen.

Börja med att skriva ner allt omsorgsarbete som görs inom gruppen. Dela på insatserna och arbetsuppgifterna solidariskt och se till att ingen tar en orimligt stor del av detta. Då kan kampen fortsätta!